TittUt

Men nu är jag här igen, mycket nytt i mitt liv som hänt.
Finns de nån nyfiken så ska jag berätta att jag kommer lägga ner den här bloggen & starta upp en ny. Fortfarande lika kass på att lägga in foton & mixtra med datorn, så ni få väl hålla till godo med de som ges. Annars finns ju de där alternativet att Ge Faan i att läsa också. Lägger ut adressen här när jag fixat en ny adress.

Ses

Long time..

Nu är de så där toklänge sen jag skrev nåt igen.
Kan sammanfatta lite vad som hänt.
*Vi ha haft magsjuka allihopa, Lilleman började & sen spred de sej som löpeld.
*Jag har jobbat lite, men sen började de gå nån slags magsjuka på jobbet oxå, men som tur va har jag klarat mej, men har inte jobbat så mycket efter de. Med tanke på att jag är gravid & varit småförskyld sen första magsjukan så ha dom inte ringt ut mej när de varit som värst, de tycker jag är snällt!!!
*Lilleman har varit här & levt rövare. Men av nån anledning så drar han alltid till mormor & morfar när helgen kommer, anledningen är ju att han har sitt luftgevär där. Så han är där på dagarna & kommer hem på kvällarna för att sova. För sova borta vill han inte göra!!
*Min bil klarade inte besiktningen, bromsarna va inte som dom skulle. Men underbart snälla Tommy hjälpte mej med att fixa till den. Så nu har jag bromsar som tar så bra att vindrutan är farligt nära min näsa ibland.
Kan bara inte förstå varför de är bromsarna som ska jävlas vid varje besiktning, alla mina bilar har haft anmärkningar vid varje besiktning på just bromsarna.
*Allt till Hen är fixat, förutom smågrejjer som kläder, blöjor å sånna saker. Lilleman har lovat bort sin badbalja oxå till Hen.
*Alla är inkopplad för min skull när de gäller Förlossningsskräcken & Förlossningsdepressionen, så de ska redan nu bli telefonkontakter & träffar på sjukhuset nu framöver för mej. Ibland går de undan.

Ja, de är väl lite av de som hänt här på slutet. Nu ska jag baka Chokladmuffins tills Emma kommer på kaffe i Em.

ses

Grattis

00.54, för 7 år sen såg världens bästa Lilleman till att Mamma & Pappas värld aldrig blev den samma igen.

Grattis ÄLSKADE unge på din 7-års dag!!!

I helgen har vi firat honom i omgångar. I Lördags va han här hos mej för att fira, sen igår åkte han hem till pappa för att fira där, men de är idag han fyller år. Vicket lyx att få fira flera dagar!!

Tror han va nöjd med presenterna han fick på Lördgen iaf, skulle tro att de va han även av Söndagens presenter oxå.

Mamma/mormor va oxå med, hon fick komma hem på Fredagen från sjukhuset, så då är de såklart att tjurtanten ska komma på klas på Lördag. Blekare än vanligt, men hon va med från 13 till 19 ungefär, då tyckte jag att de va dax för dom att åka hem, hon blev tröttare & tröttare men inte sa hon nåt om de inte. Men de va kul att hon kunde vara med, vi bäddade ner hon i en av fotöljerna sen fick hon sitta där. 

Största överraskningen Lilleman fick va att Mirre, hans Gudmor, kom på besök. Men resten av presenterna va oxå bra. Pengar, kläder,godis, en djurbok & en åkbräda. Åkbrädan fick han av Morbror, Lilleman blev överlycklig, jag blev mest orolig, nu är de bara till att skaffa Klippkort på Akuten & ha Ambulansens nr på snabbuppringning.

Idag ska jag nog smyga mej ner på stan en sväng, måste se nå folk, bli ju snart folkskygg. Har lite ärenden jag ska fixa oxå. Typ Af, missade en tid där, eftersom jag satt på Akuten/IVA med mamma hele dagen när jag egentligen skulle va på Af. Men de ansåg dom inte va ett gilltigt skäl till att missa en tid. De är ju inte de första man tänker på när man inte vet om ens förälder ska klara sej eller inte, Ja jusst ja, jag ska på Af idag skitsamma att mamma är dålig, uppföljningssamtalet är viktigare än hon. Jävla Idioter!!!

Annars händer väl inte så mycket, magen växer, självförtroendet sjunker i takt med att magen växer. Har svårt att acceptera de faktum att man blir större & otympligare. Tycker inte alls om min kropp längre, de har jag väl aldrig gjort, men nu är de extremt. Men de bli väl ändring på de oxå när Hen är ute.

Näe en dusch å sen ett besök på stan väntar.

ses

Älskade Lilla mamma =(

Igår blev jag väckt på de mest otäcka viset som finns, min bror ringer. Vilket inte är ovanligt, när han är extra trött på morronen när hans väckare ringer 5.45 så brukar han ringa sin extremt morrontrötta syster som har extremt svårt att somna om, bara för att berätta att han har en Iphon4 & att han är trött.
Men igår va de en annan stämma på honom, en lite panikslagen röst:
-Pappa ringde, mamma ha bröstsmärtor & ambulans är på väg till dom.
Ber han hämta upp mej eftersom jag inte har köpt nytt batteri till bilen & iväg de bar till Akuten, bara väntan på att ambulansen skulle komma va ju en evighet. Min karln ringde i samma veva & berättade att han mött ambulansen, de gick fort men inga blåljus berättade han.
Men i ärlighetens namn blev man ju inte så mycket lugnare faktiskt, men han ville ju vara snäll.
Fick komma in på akuten & vänta där i väntrummet, dom ville ta emot henne innan vi blev insläppta.
När vi väl blev insläppt fick man sej en liten chock, där i sängen halvsatt en väldigt blek & liten mamma, kippandes efter luft. Kunde inte röra sej eller prata, de gjorde så ont.
Min första tanke va att mamma aldrig kommer klara sej.
EKG, syrgasgrimma & pulsmätare sattes. Smärtlindring pumpades in, men gjorde ingen nytta alls, kom man åt sängen skrek hon rakt ut, så ont hade hon.
Ha aldrig sett hon så dålig nångång, min mamma är så stark å tjurig. Hon skulle inte åka in igår heller, men då hade pappa legat vaken mest hele natten å lyssnat på hennes jämmer & flämtande. Så han tvingade in henne.
Prover tas & mer smärtlindring ges.
Hon rullas in på IVA där hon blir övervakad med massa sladdar & grejjer. Men hon har lika ont fortfarande. Snacka om att man känner sej maktlös, vi 3, jag, pappa & brorsan pratar på som vanligt, för vi vet att mamma vill de. Hon vill inte att de ska va tyst & lugnt, de är hon inte van vid när vi 4 träffas. Utan vi pratar & flammsar som vi brukar. Man ser att hon lyssnar, försöker skratta & prata lite grann men de gör för ont.
Jag ställer en egen diagnos på mamma: Propp i lungan.
Men de är de inte riktigt nån som tror på i min familj.
Mamma skickas på Röntgen & medans fixar jag & brorsan frukost till oss, vi har ju inte ätit nåt på hela dagen.
11.30 kommer läkaren in & berättar att hon har en propp i Vänstar lungan. Vem hade rätt egentligen?!?!?
Sitter kvar en stund medans brorsan hjälper mamma att äta lite macka & nyponsoppa. Sen börjar mamma bli trött så då beger vi oss därifrån.
Pratade nyss med henne & nu har hon fått komma på avdelning & känner sej lite piggare men har fortfarande ont.

När jag la mej igår kom nog den mesta chocken krypandes & jag fick sån huvudvärk. Sen slog de mej att jag & brorsan lika gärna hade kunnat vara föräldralösa vid de här laget. Först pappa då som tog en dykning ner för trappen & fortfarande inte är bra & så nu mamma då.
Man bli ju knäckt för mindre, så idag har jag inte gjort så mycket, de är -25 & ingen energi till att göra nånting har jag. Väntar på att karln ska komma hem så jag kan ta hans bil till sjukhuset för att hälsa på.

Lilla mamma, vad skulle jag göra utan dej?!? De är konstigt vad man är beroende av sina föräldrar. De tråkiga är ju att man känner hur mycket man älskar & uppskattar dom när de händer nåt sånt här. Annars tar man bara för givet att dom alltid kommer finnas där, så händer nåt sånt här & man får en helt annan insikt.


ses

Perversa läggning

Ja, jag har ju lite olika perversa läggningar, så som att jag måste Prova allting, Try-sexuell kallar jag det.
Å sen har jag den här lilla läggningen att jag måste ut & gå när de är svinkallt ute, ju kallare dessto bättre. I helgen va jag ute & gick 3 gånger på en å samma dag. De va ju trotsallt 22-23 grader kallt. Men bara känslan av att klä på sej massa massa kläder & bege sej ut, känna kylan bita tag i kinderna & andedräkten är som ett moln runt huvudet på en är underbar. Man blir så pigg efteråt när man kommer ín i värmen.

På Lördag va jag inte bara ute & promenerade i kylan, jag träffade även Lilleman & Tommy för en tidig middag & sen tog vi en fika innan vi skilldes åt. Lilleman va trött & väldigt tyst faktiskt, man blev rakt orolig, men de visade sej att de bleve sent i säng å tidigt upp, han sov hos en kompis. Då kan de ju lätt bli lite för lite sömn, de vet man ju själv.

Igår kände jag att de bleve lite för mycket promenader i kylan. Fogarna gjorde ont & fot/handlederna värkte. Så de blev bara soffläge med massa ljus & en brasa tänd. Så skönt så, synd bara att de inte va mycket på Tv.n som man kunde titta på. Varken jag eller karln är sånna som tycker om att titta på film direkt,blir fort rastlös & så, så då passar de bättre med sånna där SitComs bara. Men vi fick nöja oss med skidåkning å Manetfiske i Thailand. Men senare på dagen blev de ju iaf Vem vet mest? Så då fördrev vi tiden med de, innan vi skulle iväg på middag.

Sen lite godis & sen sängen. Tänkte skriva att Söndagen spenderades i Ryggläge, men med tanke på vad rubriken säger, så kan de ju tolkas en aningens fel. Har mest bara legat känns oxå väldigt fel.
Så jag vet inte vad jag ska sammanfatta helgen med för ord egentligen, men lugn & kall kan man ju säga iaf.

ses

Livet förändras

Idag kom äntligen dagen vi väntat på sen den 2/10-2012 när jag kissade + på stickan. Ultraljudet!!
De va ingen fis som satt sej på tvären, i magen låg de en liten HEN.
Vi hade bestämt att ta reda på vad de skulle bli, man är ju nyfiken. Men ongen låg så konstigt att hon inte kunde se vad de va för kön, så fortfarande är de en Hen. Magen har kallats för Hen sen första dagen, så idag tyckte vi att de va dax att ta reda på om de blir en Kjellbertil eller Hulda, men som sagt, de gick inte. Men så länge de såg bra ut med barnet & alla saker som dom ska ha va på plats, få man vara överlycklig!!
Den 12 Juni är de beräknad utgång för Hen.
Behöver ju inte säga att vi är lyckliga. Jag som inte skulle ha nå mer barn pga min förlossningsrädsla, men nu blev de som de blev, jag är livräddare än allt livrädd, men ska få hjälp med min rädsla har dom lovat. Sen är de redan nu bestämt & inskrivit i min journal om förlossningsdepressionen jag drabbades av när jag fick lilleman, har man haft de en gång så är de större risk att drabbas igen, så psykolog är oxå inkopplad redan nu, behöver bara lyfta luren så finns hjälpen där. För man kan tydligen få depression redan innan förlossningen.... Man lär sej nåt nytt varje dag.

Lilleman däremot är så lagom glad, "Har ju trivts bra som ensambarn jag!!" va hans kommentar till de hela. Men sen kröp de fram att han önskade sej en lillasyster hellst av allt, men en lillebror gick ju oxå vägen om vi  skulle tvinga på han nåt syskon. Så länge syster/bror lät bli att äta lego & inte skulle bli äldre än honom. Han menar att de alltid skulle vara 7 år emellan dom & han skulle va äldst.
Mycket funderingar & nu har svartsjukan gjort entré oxå för honom. Går jag på Toa är han med, sitter jag i soffan ska han hellst krypa tillbaka in i magen, i sängen ska han ligga mellan mej & Janne.
Lite frustrerande, men de går väl över. Vilken mamma som hellst vill väl höra sitt barn säga "jag älskar dej" men har man hört de 15 gånger på en timme börjar de bli lite tjatigt.
Men såklart förstår jag att de är en stor omställning för honom just nu & försöker göra allt för att han ska må bra & trivas med att de kommer att komma ett litet syskon snart.
De kommer att bli bra, de lilleman inte förstår är att man kan älska 2 barn utan de minsta problem, de är där skon klämmer just nu. Bara att härda ut, de kommer att gå över....hoppas jag.


De här inlägget skrev jag igår, men de blev aldrig publicerat, så jag gör ett nytt försök nu.

Ses

Här igen

Ja jisses, dagarna bara flyger iväg nu för tiden tycker jag. Ändå går jag bara hemma mest hele tiden.

Men de rullar på, de enda som inte rullar är väl bilen, den faan har sagt upp sej med omedelbar verkan. Så ni som har funderingar på om jag kört bort körkortet kan andas ut, de har jag inte, de är bara bilen som har tagit en timeout från livet just nu. Så mitt liv har faktiskt rasat lite, klarar mej ju inte utan bil eller jo, jag bor ju i Stan & kan gå dit jag ska, men jag tog ju inte körkort så att jag ska gå dit jag vill, tog ju körkortet för att jag ska köra dit jag vill. Men de är ju som med allting annat i livet, de ska jävlas va ett.

Jul & Nyår har passerat oxå, haft de väldigt mysigt!! Lilleman har varit hos oss nästan hele tiden.
Firade Lillejulafton hos mamma å pappa dagen före Julafton, med paket, mat & jultomte.
Julafton skjutsade jag Lilleman till farmor & farfar, sen kom mamma å pappa på julmiddag hos oss, sen begav vi oss upp till Hagvägen & myste där.
Nyår passerade ganska lugnt oxå, massa folk, massa mat & massa ljuslyktor som skickades upp i luften.

Annars har de väl inte hänt så mycket, jag gör mina fadäser lite titt som tätt.

Men nu ska jag förbereda middagen som idag blir Julmustkyckling, ha ni hört na värre?!? Men de lät så spännande/äckligt så jag måste bara prova....är man Trysexuell så är man.


ses